...tills man gör verklighet av den!

Jag tycker det är fascinerande med drömmar. Något spännande där man verkligen kan upptäcka sin fantasi och engagemang i saker. Alla människor har drömmar och de som påstår något annat talar inte sanning. Dock tar vi olika seriöst på våra drömmar. En del verkligen försöker att uppfylla sina drömmar, andra ser det som fantasi och flykt från verkligheten. Kanske också därför en del påstår att de inte har drömmar, för att inte framstå som allt för "uppe i det blå" eller på grund av rädslan att misslyckas.

Och drömmarna behöver ju inte vara i nivån med att vinna Nobelpriset eller att kunna köpa en tropisk ö. De bästa drömmarna är sådana som är tillräckligt verklighetsnära så att man genom att kämpa också kan uppnå dem. De ger den bästa inspirationen och peppen.

Walt Disney har sagt och gjort mycket kring människors drömmar och hela konceptet med hans filmindustri är just människors drömmar. Hans biografi heter "The Man Who Believed In Dreams" och under sin livstid sa han ofta att "om det inte är som jag vill ha det så får jag se till att det blir som jag vill ha det". Med den inställningen lyckades han med mycket som ingen annan gjort.

När jag frågar någon om vad de har för drömmar så blir de oftast lite ställda som första reaktion. Lite som att de tänker "Va? Tror hon jag går runt och drömmer om dagarna?". Men om man formulerar om frågan så brukar de flesta ändå svara "Jag har alltid velat göra XXX" och då har man hittat någon av drömmarna. Alla förstår dock inte att allt man längtar efter eller skulle vilja göra, men ännu inte gjort och vågat sig på, faktiskt är drömmar - i olika avanceringsgrad. Sedan tror många att drömmar måste vara något speciellt, iögonfallande, spektakulärt som är svåruppnått. Så är det inte alls...

Jag själv har hur många drömmar som helst och de ändrar sig ibland också. Drömmar man uppfyllt kan ge positiva och negativa men även neutrala känslor och påverkar oss även i att fortsätta eller välja att släppa det man påbörjat.

Alltifrån vad jag önskar åstadkomma inom jobbet den närmsta månaden till mer långsiktiga drömmar om när jag kan gå i pension och vad jag kan tänkas få uppleva senare i livet är ju ett stort virrvarr av olika drömmar. De mindre drömmarna är oftast som delmål till den större drömmen och mycket hänger ihop som ett slags nätverk där jag försöker pricka av saker på vägen eller ändra det som känns fel när man kommit så långt.

Det är en enorm frihet och glädje, som vi är bortskämda med, att kunna drömma om vad som helst och när som helst kunna följa de drömmarna och försöka uppfylla dem. Den möjligheten har långt ifrån alla människor i världen. Med tanke på det så brukar jag bli ganska besviken på människor som alltid svarar "Nä, det är ändå ingen idé".

Hur kan man veta det innan man försökt?

Hur kan man ge upp så lätt?

Och varför tror så många att det inte ens är värt att försöka?

Det kan finnas alla möjliga anledningar och hinder till att man tror att man inte kan följa sina drömmar. De vanligaste anledningarna misstänker jag är att man tror att man inte har tillräckligt med pengar, kunskap eller tid. Kunskap och tid har vi mer inverkan på och borde vara lättare att lösa om vi verkligen vill. Pengar är en sådan där grej som inte växer på träd och inte är så väldigt lätt att få tag i stora mängder av.

Många människor tror ändå att pengar är basen för att uppfylla sina drömmar, bara se hur mycket människor som varje dag spelar någon form av spel - lotterier, lotto, trav och all möjlig annan sportbetting, nätkasinon mm. Det är enkelt att spela och framför allt så målas spelandet upp som en direkt port in till rikedomen och möjligheten att uppfylla alla våra drömmar. Men faktum är att mer än 20 miljarder kronor spelas bort varje år, och det mesta av detta är rent förlorare pengar för vinsterna är väldigt få.

Enligt en rapport jag såg så spelar genomsnittssvensken för ungefär 2600kr per år. Det låter inte så mycket kanske och Sverige är inte värst. De största spelarna i världen är australiensarna som spelar för i genomsnitt 8500kr per person och år. Ändå bor de i ett av de länder som många av oss i Sverige skulle se som väldigt nära paradiset...

Det är så olika vad vi tycker är speciellt och vad vi drömmer om. När jag bodde i Australien så tyckte jag varenda strand, varenda tropiskt vattenhål i regnskogen och alla landskap var fantastiska och för mig var det en dröm som gick i uppfyllelse att få bo där i 1,5 år. Mina australiensiska vänner förstod inget alls av mitt vurmande. När de istället kom till Sverige och fick uppleva ett helt vanligt snöfall i oktober så fick de se en dröm gå i uppfyllelse, ett snöfall som jag själv bara tyckte va ett elände och fullständigt oönskat...

Det är lätt att tro att man måste ha stora drömmar för att de ska räknas, men det är de små drömmarna som lätt går att uppfylla som också förgyller vardagen och ger oss ny energi att satsa på nästa dröm...